Det var jävligt länge sedan jag bloggade sist och jag kände att jag borde damma av den lilla bloggen c:

Sommarlovet är snart över ( :C ) men jag har haft det trevligt, jag har gort det jag gör bäst; ingenting. Jag har varit med min kära kusin som har bott hos oss i en månad, jag har kollat på tv (mycket Doctor Who, Torchwood och Sherlock :T), kollat på film (ska jag lista några bra jag sett: the amazing spider-man, 28 dagar senare, paranormal activity 3, brain dead med mera, jag kommer fan inte ihåg vad jag har sätt... :S), läst (Metro 2033 och just börjat läsa liftarens guide till galaxen av Douglas Adams), spelat datorspel (sims 3 så klart, lite TS2 (:D) och Amnesia-det är some scary shit...) jag har också lyssnat mycket på musik (som vanligt (börjar du bli trött på alla parenteser än, för det är jag...) och målat C:

Det summerar min sommar, pretty much c:

Läste BTW ut Metro 2033 idag 8I SKITBRA bok! Den bästa jag läst skulle jag tro :D Följande kommer en något rörig recension, som var anledningen till det här inlägget:

Recension

av

Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij

Året är 2033 och jorden ligger i dekontaminerade ruiner efter det tredje världskriget. En liten spillra på tiotusentals människor lyckades undkomma undergången genom att fly ner i världens största atombombsäkra bunker; tunnelbanan under Moskva. I de underjordiska stationerna har små samhällen byggts upp som alla har olika ideologier och styrelseskick. Det kryllar av handlare, frihetskämpande kommunister, fascister och människor med några extra fingrar eller som saknar ett ben på grund av strålning som sipprat ner i deras ända hem.

Stationen VDNCh blir ständigt attackerad av monster som krupit ner från ytan och söker död åt människorna som försvarar deras skydd. Människor som på något sätt överlevt femton år av strålning på ytan har muterats till varelser med glansig, läderartad hud med stora svarta ögon. Den oskyldiga stationen måste försvara sig för om den går under riskerar hela metron att anfallas av dessa svarta.

En ung man vid namn Artiom som bor på stationen får i uppdrag att söka upp lösningen på hotet. Det tar honom ut på en resa genom ostadiga, smutsiga stationer där han träffar alla möjliga personligheter som hjälper eller hindrar honom. Han förflyttar sig genom farliga, mörka tunnlar där allt inte är som det ska. Samtidigt märker han att det är något speciellt med honom och att något mer drar honom ut i äventyret.

Denna bok är nog den bästa jag någonsin läst, den innehåller intressanta myter, blodisande skräck, mycket action och underbara filosofiska tankar om meningen med livet. Den är fartfylld från första sida till den sista och låter en inte lägga undan den. Den dystopiska och hemska framtidsskildring som boken är baserad på är fruktansvärd att föreställa sig men inte alla sagor har lyckliga slut, enligt boken börjar det tredje världskriget nästa år! Men allt detta bevisar bara vad människan kan göra för att överleva. Inte ens efter jordens undergång ger hon upp.

Det som jag älskar med boken är atmosfären och sammanhanget med boken, just det att man försöker överleva i den trånga metron utan att veta hur himmelen ser ut. Även de sociala situationerna är väldigt verklighetstrogna och spännande att läsa om, alla stackars människor som är inlåsta som råttor i en labyrint av tunnlar försöker nog alla att finna något sätt att se livet på och att överleva, om det är genom att sälja sig själv för att ha råd med mat till sin familj, genom att tro och be till en dominerande gud, jaga bort de som inte förtjänar att leva där utan spara platsen åt viktiga människor eller genom att gå upp på ytan och samla på sig allt de kan som kan vara till nytta utan att dödas av köttätande monster.

Ofta sker oförklarliga saker på stationerna och tunnlarna och ingenstans finns säkerhet. Till och med i tankarna kan man inte vara ifred, till och med psyket blir påverkat då främmande tankar slår rot och får folk att bete sig konstigt eller till och med dö. Men frågan är bara vad orsaken är, är det en gas som läcker ut ur rören som ger hallucinationer? Eller hjärnkontrollerande monster? De döda som vill ha sällskap?

Boken innehåller många olika synpunkter på människan och livet. Artiom försöker starkt att försöka förstå sitt öde och sin livsuppgift, han träffar många olika människor som alla har olika svar men det slutliga svaret finner han själv från det mest oväntade håll.

Den som är tapper och uthållig nog att i hela livet se in i mörkret

blir den förste att finna en ljusglimt i det.

- Khan, sid. 435

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Halloj   Trevligt att ses igen   Det var nog många dagar sedan jag gjorde den här utmaningen sist... Men jag klarade av att göra den  fyra dagar i rad, det är bättre än vad jag trodde jag kunde klara av faktiskt!   Hur som helst så ska ja...

  Ooooh c8 Sci fi är min absoluta favoritgenre! :) Så det här blir klurigt. Mina tre favorit-filmer är sci fi, men jag planerar att nämna två av dem i andra frågor så jag kan väl ta den tredje här då :) Jag älskar nog alla ganska jämnlikt men jag t...

  Så klart så sackade jag efter en dag så jag kör två dagar idag...   Den här var lite klurig för jag minns liksom inte alla filmer jag sett. Jag har sett många dåliga filmer, men jag föredrar att bara komma ihåg de bra. Jag har väl förtryckt d...

  Jag är trött och vill gå och lägga mig men måste väl köra vidare med dag två, eftersom jag lovat mig själv att faktiskt göra den här utmaningen.   Så den bästa filmen jag sett under det här året... Jag har ju kollat på några av mina favoritfi...

               Den senaste filmen såg jag för en vecka sedan. En kompis till min syster kom över, sedan kom en kompis till mig och min syster och sedan kom en kompis till min systers kompis, som vi inte ens kände. Det var trevligt. Jag ...